A Series of Unfortunate Events

 Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 50mm f/1.4 USM
 
För två veckor släpptes första säsongen av serien A Series of Unfortunate Events på Netflix.
För att ens kunna förstå hur mycket jag sett fram emot detta måste vi backa bandet hela 13 år tillbaka i tiden. På den tiden var jag och min vän Madeleine 8 år gamla och vi var besatta av böckerna om syskonen Baudelaire - vi gjorde allt från att leka föräldralösa barn till att skapa egna berättelser om Violett, Klaus och Sunny. I samma veva släpptes filmen med samma namn, och sedan dess har vi sörjt att endast de tre första böckerna filmatiserades.
 
Det är alltså inte jättekonstigt att jag skrek av glädje när nyheten om att historien om syskonen Baudelaire skulle bli en serie med Neil Patrick Harris i rollen som Greve Olaf släpptes. Det är inte heller jättekonstigt att jag och Madeleine även såg hela första säsongen tillsammans - i en och samma sittning. Jag älskar seriens tolkning av böckerna och jag håller både tummar och tår för att den ska få två säsonger till så att samtliga 13 böcker får filmas, för oj vad nostalgisk jag blev av detta! Känner att jag måste damma av mina gamla böcker och läsa om dem.

"Vad gör du om dagarna?"

 Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 50mm f/1.4 USM + Canon Speedlight 430EX II 
 
Tror att människor söker efter ett annat svar än "spelar Sims och kollar Netflix" när de ställer den frågan.
Även fast jag jobbar lite extra på Stockholms Universitet (som idag till exempel mellan 14-20) och enligt skatteverket faktiskt har ett aktivt företag som fotograf skulle jag ändå vilja kalla min sysselsättning om dagarna för "arbetssökande". Innan jag flyttade till Australien hade jag ju fem stycken olika jobb som jag bollade samtidigt, och trots att jag trivdes med mycket att göra inser ju jag också att det inte är hållbart med den sjuka mängd arbete jag faktiskt hade. Därför är jag nu på jakt efter en fast heltidstjänst inom något spännande och roligt område, men tycker hela arbetssökarprocessen är så sjuuuuukt långsam. Är inte van vid att det tar flera veckor från att man varit på intervju till att man får svar, tror jag blivit bortskämd på mina andra jobb där jag fått börja arbeta 24 timmar efter att jag sökt tjänsten ;) Nu blir jag rastlös bara efter någon dag hemma och blir så frustrerad på mig själv när jag inte gör något vettigare med min tid än att spela Sims och kolla på Netflix, haha!

Hemma

I tisdags kom jag alltså hem "på riktigt" efter mina äventyr i Australien.
Fråga inte hur det känns att vara hemma igen, för det har precis alla jag träffat gjort och jag har ärligt talat inget bra svar, haha. Aldrig varit med om den här märkliga känslan när allting känns så bekant men så främmande på samma gång, men egentligen är det väl inte så konstigt. Tågresan upp till Stockholm gick i alla fall oväntat bra trots att vi bar på sju väskor, resan hotades av en storm och min ena väska sprack. De första dagarna hemma har gått åt till att mysa med familjen som jag saknat helt galet mycket, samt försöka få någon ordning på alla våra grejer.
 
Då jag inte rört kameran sedan vi kom hem avslutar vi inlägget med lite bilder från min födelsedag i november då jag tog ett dopp i Serenity Falls. Detta känns så nära, men så avlägset på en och samma gång.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM (fotograf: Michel Ådefjäll, aka pojkvännen)

167 dagar

 
Det har gått 167 dagar.
Under dessa 167 dagar har upptäckt så många nya platser, upplevt så många nya saker och träffat så många nya människor. Jag har bott i Australien, på andra sidan jordklotet och upplevt mitt hitintills största äventyr någonsin. Jag är så tacksam för allt jag fått vara med om, men nu längtar jag hem. 
 
Det har gått 167 dagar mitt älskade Stockholm,  med idag kommer jag hem ❤

15 frågor och svar

Både Heléna, Celine och Pauline har utmanat mig till "Liebster Award".
Det är en utmaning där man får 11 frågor som man ska svara på, för att sedan ställa 11 nya frågor och utmana 11 andra bloggare. Jag har dock fuskat "lite" och istället valt ut 15 frågor som jag tyckte var lite extra roliga att svara på, så här kommer de:
 
 
Arkivbild från förra året
 
Vad tycker du mest om med hösten?
Jag gillar hösten så himla mycket i teorin med alla vackra färger, mysiga filtar, tända ljus och varma drycker. Dock tycker jag sällan att hösten är så i praktiken utan mer än kamp mot mörkret, kylan och blöta fötter, haha.
 
Vem skulle spela rollen som dig om de gjorde en film om ditt liv?
Ska man vara realistisk borde jag ju välja en skådespelare som är yngre än jag själv, men vet inte hur realistisk tanken på en film om mitt liv är heller (hehe) så Jennifer Lawrence skulle gärna få spela mig!
 
Drömyrke?
Jag tycker den här frågan är den absolut svåraste någonsin att svara på för jag har helt ärligt ingen aning. Jag menar, jag har ju inte haft nio olika yrken och studerat fem olika universitetsutbildningar på två år för att jag vet vad det är jag vill jobba med, haha!
 
Vilken typ av blogginlägg tycker du är roligast att läsa?
Tycker behind-the-scenes-inlägg från olika fotograferingar är så roliga att få läsa! Så kul att få se hur ett fotografi blir till.
 
Hur skulle du spendera 10 miljoner?
Är jag en tråkig människa då min första tanke var att ”jag skulle betala tillbaka det jag lånat från CSN för mina Australien-studier"? Haha! Men när det var klart hade jag köpt mig en mysig liten takvåning i Stockholm med bjälkar i taket, en kakelugn i vardagsrummet och en balkong med eftermiddagssol. Med lägenhetspriserna i Stockholm just nu blir det nog inte mycket pengar kvar efter det, haha. Sorligt men sant.
 
 
Arkivbilder från Mexiko, Vatikanstaten & England
 
Drömresemål?
Jag insåg precis att Australien alltid varit högst upp på min mentala drömresemålslista så länge jag kan minnas, så vad är min största dröm nu när jag uppfyllt det? Har så många platser jag vill besöka i världen men Hawaii, Nya Zeeland, Island, Norge, Kroatien och New York toppar nog listan just nu. 
 
Vad är det som gör att du väljer att komma tillbaka och fortsätta följa en bloggare?
Jag älskar att läsa bloggar och det finns en hel del bloggar jag kikar in på då och då, men de bloggar jag faktiskt skulle vilja påstå att jag följer och läser vartenda inlägg på kan alla klassas som fotobloggar. Bilderna är alltså det absolut viktigaste för att få mig som hängiven följare.

Vilka tv-program följer du?
Jag följer faktiskt ganska få program som går på TV, men några jag aldrig missar är Mästarnas Mästare och Morden i Midsummer. Följer dock en hel del serier på diverse streamingtjänster, för många för mitt eget bästa skulle jag nästan vilja påstå.
 
Har du en ambition att kunna försörja dig på ditt bloggande?
Helt ärligt nej. Har faktiskt fått förfrågan från en annan bloggportal om att vara toppbloggare hos dem, men då ställdes det krav på hur ofta jag skulle publicera inlägg och jag skulle garanterat drabbas av prestationsångest så jag valde att tacka nej till det erbjudandet.
 
Trivs alltså så himla bra med att endast ha bloggen som en hobby på mina egna villkor, men det är självklart roligt att då och då få göra samarbeten med företag och produkter jag tycker om och på så sätt få ett par extra kronor in på kontot.
 
När ingen ser, vad gör du då?
Dansar! Eller testar om det faktiskt inte är så att jag är magisk och kan flytta på föremål med tankekraft, haha.
 
 
Något överanvänd arkivbild från mitt besök på The Making of Harry Potter
 
Vilken film skulle du vilja vara med i?
Harry Potter. Oväntat va? ;)
 
Vad tycker du själv är roligast att skriva om i dina inlägg?
Jag älskar att skriva tipsinlägg! Kunskap är ju det bästa man kan dela med sig av. Önskar verkligen att jag hade mer tid till att skriva tipsinlägg då det är dem som tyvärr är de absolut mest tidskrävande av mina inlägg både i text- och bildmaterial.
 
Hur ser den perfekta helgen ut?
Okej, i kronologisk ordning från lördag morgon till söndag kväll nu då: Sconesfrukost med familjen, en spännande fotografering i en vacker miljö, lunch utomhus, middag på restaurang med vänner, sova ordentligt, brunch på Hipsterkällaren med mina favoriter, långpromenad i solen, eftermiddagshäng med "hemmaspa" och Netflix och avsluta helgen med en god middag med familjen. Jag är inte mycket för rutiner, men hade alla mina helger sett ut så hade jag nog ärligt talat inte klagat.
 
Någonting du ser fram emot?
Australiensiska mästerskapen i quidditch, är SÅ pepp på det!
 
Tror du att du fortfarande kommer att blogga om fem år?
Alltså åh så kul det vore om jag gjorde det, jag hoppas verkligen det! Jag kommer fortsätta blogga så länge som viljan, inspirationen och glädjen för det finns kvar.
 
 

Vad gör det om hundra år?

Jorden går inte under för att man har en dålig dag.
Det har jag insett efter många timmars tänkande och stora mängder socker. Hade en katastrofdålig gruppredovisning imorse som resulterade i en dipp i självförtroendet och helt plötsligt var jag den minsta och mest obetydliga människan på hela jorden. Sämst på allt var jag också, och funderade på varför jag ens försökte studera på engelska då det aldrig varit något jag varit särskilt bekväm med.
 
Men vet du vad, jorden går faktiskt inte under för att man har en dålig dag. So what att jag sluddrade igenom en halvtimmes lång redovisning, slängde in lite svenska ord här och var och glömde bort minst hälften av det jag skulle säga. Vad gör det om hundra år, egentligen?
 
Därför lämnar vi denna dåliga dag bakom oss och tittar på lite bilder från en mycket bättre dag då det blev spontanhäng med pojkvännen och en go australiensiska på Kawana Beach efter skolan:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 50mm f/1.4 USM
 
 

En vandrande klyscha

Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 50mm f/1.4 USM
 
Varnar för att det nu kommer en sån där mening jag skriver alldeles för ofta, men "HJÄLP vad tiden går fort!"
Idag har det gått exakt en månad sedan jag landade i Australien, och jag är på riktigt imponerad över hur bra jag hanterat allting. Jag har inte bara flyttat hemifrån - jag har flyttat till andra sidan jordklotet. Jag har inte bara börjat studera på universitetet - jag har börjat studera på ett språk jag inte riktigt hanterar på en akademisk nivå. Trodde helt ärligt att jag skulle drabbas av panikattacker var och varannan dag, men har insett att jag är betydligt starkare än vad jag någonsin kunnat ana. Är en sån vandrande klyscha, jag vet, men åh vad jag mår bra av detta!
 
Bilden ovan är förresten en av fyra bilder jag hann ta innan ett hällregn bröt ut från ingenstans. Liksom vad är oddsen för att det ska hända när jag för första gången på evigheter får lust att fotografera självporträtt och verkligen går all in på det med både smink och en nyinköpt klänning, haha!
 
 
 

"You don't take a photograph - you make it" -Ansel Adams

Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 50mm f/1.4 USM

My Aussie Bucket List

Från min Pinterest "Dreaming of White Beaches and Turquoise Water"
 
- Besöka Ayers Rock
- (försöka) Lära mig att surfa
- Ta dykarcertifikat
- Snorkla i Stora Barriärrevet
- Besöka Fraser Island
- Klappa en känguru
- Krama en koala
 
 
Från min Pinterest "Dreams"
 
- Mata en wallaby
- Besöka Australia Zoo
- Besöka operahuset i Sidney
- Smaka på känguru (så hemskt jag vet!!!)
- Besöka Fraser Island
- Besöka Bondi Beach
- Bestiga Mount Coolum
- Besöka Moreton Island
 
 
Från min Pinterest "Dreams"
 
- Se sköldpaddor krypa ur sina ägg
- Bada i ett vattenfall
- Paddla kanot i en nationalpark
- Besöka Noosa DONE!
- Sandboarding
- Besöka Whitehaven Beach
- Vandra i en nationalpark DONE!
 
Feel free att tipsa mig om andra saker jag måste göra i Australien!

...

Till dig som tog dig friheten att bryta dig in i mitt hus: Fan vad jag hatar dig.
Du har brutit dig in i MITT hus, stått i MITT rum och rotat bland MINA tillhörigheter. Jag vet att jag inte ska ta det här personligt, att det bara var någon som upptäckte att huset stod tomt när min familj var på semester och tog möjligheten, men det det är en så vidrig känsla att veta att någon brutit sig in och gått omkring i huset som varit min trygghet i 20 år och gått därifrån med våra ägodelar. En främling har inkräktat på det mest privata jag har - mitt hem.
 
Även om jag känner mig dubbelt så maktlös här på andra sidan jordklotet måste jag säga att det är ganska skönt att slippa vakna upp i min egen säng idag. Slippa prata med poliser och slippa ha den vidriga känslan av en främlings närvaro hängande över mig. Nu kan jag i alla fall försöka fokusera på tre saker som alltid får mig att må bra: Friends, te och kladdkakan som står nere i köket och väntar på mig. Jag är okej.
 
 
Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 50mm f/1.4 USM
 
 

Jag kan se igen!

Canon EOS 60D + Canon EF 50mm f/1.4 USM + Canon Speedlight 430EX II 
 
Äntligen har jag tagit tag i det här med min syn och fixat nya glasögon!
Jag har använt samma glasögon i sju år så det var helt klart dags för ett par nya. Helt ärligt har jag väl inte använt mina gamla glasögon allt för mycket då mitt trettonåriga jag bara behövde glasögon på långt håll (typ i klassrummet eller framför TV:n) och jag intalat mig själv att det även gäller för mitt tjugoåriga jag och att min syn inte alls blivit sämre - trots att jag suttit och kisat med glasögonen på. Haha, jag vet att jag är dum i huvudet ibland.
 
Efter att ha kisat mig igenom ett besök hos optikern visade det sig att min syn försämrats en hel del på långt håll + att jag utvecklat ett brytningsfel så nu har jag mer eller mindre accepterat att jag kommer behöva använda glasögon hela tiden. Även om det suger måste jag erkänna en sak:
 
Det är fantastiskt underbart att kunna se igen.

Fem frågor & svar

Just nu cirkulerar någon form av utmaning i bloggvärlden som går ut på att svara på 11 frågor och ställa 11 nya.
Har fått ett par nomineringar att göra denna utmaning men jag är för lat för att svara på alla så har valt ut fem stycken frågor som jag tyckte var lite extra roliga och intressanta att svara på!
 
 
  Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 50mm f/1.4 USM
 
Vad minns du bäst från din barndom?
Jag vet inte om jag har någon form av superminne, men jag minns verkligen så himla mycket grejer från min barndom! Allt från händelser till tankar och funderingar, men en sak jag var övertygad om i många många år var att min farmor och farfar kommer från djungeln. De kommer från Ungern.
 
Vad skulle du göra om du vann en miljon, även om du lever ditt drömliv?
Detta är något jag går och dagdrömmer om allt för ofta, haha! Det sjuka är dock att en miljon inte ens är mycket pengar i dagens samhälle, jag menar det räcker inte ens till att köpa en liten etta i utkanten av Stockholm. Haha, så hemskt egentligen. Därför hade jag nog lagt det mesta på mina sparkonton tills jag har något vettigt att lägga pengarna på, men hade absolut tagit en resa också!
 
Hur hanterar du en situation om du är i ett stort rum och inte känner någon och det förväntas att man ska vara social, till exempel på en fest/kalas/jobbfest?
Jag är så himla konstig, men såna situationer tycker jag inte alls är jobbiga? Det är bara att gå fram och prata! Dock är jag istället jätteobekväm i samma typ av situation, men där jag känner alla halvbra. Vad pratar man om med någon man känner för bra för att ställa "lära känna"-frågor, men för dåligt för att egentligen känna hen? Är verkligen så socially awkward i den typen av situationer. 
 
Om du hamnar i ett bråk, hur hanterar du det? Är du den som tar fighten eller den som tar emot?
Jag undviker alla typer av konflikter så långt det går, så onödigt att skapa dålig stämning i onödan liksom. Dock skulle jag aldrig acceptera att bli trampad på utan står upp för mig själv i de fighter jag tycker är värda att ta. 
 
Har du träffat någon kändis och pratat med och i vilken situation var det i så fall?
Tack och lov har jag växt ifrån det där med att tycka att det på något sätt är coolt att vara en "kändis" och skulle därför aldrig gå fram till någon bara för att jag sett hen på TV eller liknande. Dock har jag träffat en hel del "kändisar" genom mina jobb. På Gröna Lund spände man dagligen fast både artister, skådespelare och programledare i karusellerna och som mäklarfotograf har det hänt att jag knackat på en och annan "kändis" dörr. I de situationerna har jag pratat med dem som med vilken annan kund som helst, vilket dem också är.
 
Dock är jag ju lite smålöjlig och är fortfarande avundsjuk på min rastavlösare på Gröna Lund som fick spänna fast Jessie J i Vilda Musen medan jag var på rast, haha! Hon är ju ändå cool "på riktigt". Ja, Dubbelmoral är mitt andranamn.

3

 
3 saker jag gjort idag
1. Fyndat ett objektiv för 50 kronor på en loppis (inlägg om det lär dyka upp senare!)
2. Upptäckt brännmärken på min gosiga halsduk och kan verkligen inte komma på hur jag fått dem??
3. Tänkte skriva något här, men råkade spilla te på mig själv medan jag skrev och nu har jag glömt bort det. Så idag jag har spillt te på mig själv.
 
3 saker jag borde gjort idag
1. Bytt sängkläder. Vet inte hur länge vi haft blåbärsfläckar på våra lakan efter en frukost-på-sängen-olycka.
2. Fixat momsdeklarationen. Ångestmoment deluxe.
3. Tagit hand om mina stackars naglar, de mår inte bra av allt klorvatten.
 
3 saker jag ser fram emot
1. Italien!!
2. Att jag får hem mitt nya objektiv jag beställde för hundra år sedan (alltså inte det från loppisen för det fick jag direkt)
3. Sommaren. Jag behöver sol och värme i mitt liv.
 
 
 
3 saker som gör mig lugn
1. Gosiga kramar
2. Harry Potter-soundtracket
3. Ljudet av en brasa, alternativt havsvågor
 
3 saker som gör mig stressad
1. Gå bakom någon som går långsamt! Speciellt i kollektivtrafiken på morgonen - hata!
2. Tankar som: "Låste jag dörren?", "Ställde jag alarmet?", "Stängde jag verkligen av spisen?"
3. Klockor som har stannat, eller bara visar fel tid.
 
3 saker jag vill göra i år
1. Ta körkort
2. Resa mera
3. Få någon form av idé om vad det är jag vill syssla med i livet
 
 
 
3 saker som gör mig glad
1. SOLEN!
2. Värme
3. Skrattande bebisar 
 
3 saker jag ogillar
1. Människor rent allmänt i kollektivtrafiken
2. Clowner. Usch.
3. Att frysa eller vara hungrig. Värsta känslorna.
 
3 saker jag gillar
1. Att fotografera (no shit!)
2. Riiiiiibs ♥
3. Sol & värme
 

Att jobba som mäklarfotograf

Så himla kul att det var så många som hade så roliga frågor angående att arbeta som mäklarfotograf!
Kan redan nu säga att jag kommer vara vag när det kommer till en del information (typ siffror och namn) eftersom att en enkel googling på mitt namn gör att man kan hamna här och jag vill inte att potentiella framtida kunder ska veta allt för mycket av den typen av information. Jag kommer även basera detta inlägg helt och hållet från min egen uppfattning och mina egna upplevelser om att arbeta som mäklarfotograf med bas på Östermalm. Hur det ser ut för andra fotografer på andra platser kan jag inte svara på.
 
Fick även en del frågor om hur man rent praktiskt fotograferar interiör och inredning, men tyckte inte riktigt det passade in här så tänkte göra ett annat inlägg om det!
 
 
 
Hur jag blev mäklarfotograf
Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag kämpade hårt för detta, att jag hade en dröm om att få jobba som mäklarfotograf och att jag personligen gick runt till en massa mäklarbyråer med portfolion i högsta hugg och vägrade gå därifrån innan jag fått ett jobb. Det var alltså inte så det gick till, inte alls faktiskt.
 
Min resa till att bli mäklarfotograf började redan under mitt andra år på gymnasiet då en redan etablerad mäklarfotograf fick höra talas om mig genom kontakters kontakter. Han hade så pass mycket fotograferingsjobb att han inte hann med redigeringsarbetet av sina bilder och hux flux så hade jag börjat arbeta som bildredigerare. Efter studenten blev jag erbjuden att avlasta honom med en del fotograferingar också så började som "praktisera" hos honom i någon månad och fick följa med på en massa fotograferingar och lära mig så mycket som möjligt innan jag började fotografera på egen hand. Året efter det försörjde jag mig enbart på detta, så ja, det är fullt möjligt att arbeta som mäklarfotograf på heltid.
 
Jag hade alltså aldrig någon dröm om att få jobba som mäklarfotograf, hade helt ärligt aldrig ens tänkt på att det yrket existerade utan halkade helt enkelt in i det på ett bananskal. Har därför inga vettiga tips på hur man ska gå tillväga mer än att vidga sitt kontaktnät och se till att alla i sin omgivning vet om att man fotograferar.
 
Inredning, styling & städning
En av de vanligaste frågorna jag brukar få är om det är jag som stylar lägenheterna inför en fotografering. I slutändan är det jag som fotograf som har sista ordet i hur en lägenhet ska se ut, men det är sällan jag som gör "grovarbetet". Rent generellt har de flesta som bor på Östermalm mycket fina hem, annars är det vanligt att säljarna anlitar en inredningsfirma inför en fotografering. Det är så skönt att komma in i ett stylat hem för då kan jag helhjärtat fokusera på ljus och vinklar, men jag har alltid ögonen öppna efter saker som inte passar in. Det är till exempel vanligt att jag plockar bort disktrasor, tandborstar och saker som bara ser allmänt plottriga ut på bild. Det är stor skillnad på vad som ser bra ut i verkligheten och vad som ser bra ut på bild.
 
Det har hänt ett par gånger att jag kommit hem till ett ostylat hem och då får man göra det bästa av situationen, jag kan ju inte direkt lägga ner tid på att möblera om, men försöker ändå göra det så "cleant" som möjligt. Det har hänt endast en gång att jag kommit in till ett ostädat hem, där det på riktigt låg stora dammråttor överallt, obäddade sängar och brödsmulor på bänken. Allmänt ofräscht alltså, men vad ska man göra? Det är ju någonstans ändå säljaren som vill få lägenheten såld och hade jag sålt en lägenhet hade ju jag velat ha den så inbjudande som möjligt. En stylad lägenhet säljs oftast för betydligt mer pengar bara för att den ser fräschare ut.
 
Fick en fråga om hur man brukar göra med till exempel familjefotografier på väggarna och jag brukar inte röra dessa utan låta de hänga kvar, men undviker att ta några direkta närbilder på dem. Ibland får man speciella önskemål från säljaren att "det här och det här" vill jag inte ska komma med på bilderna och det lyssnar jag självklart på.
 
 
 
Fotograferingsprocessen
Det tar ungefär en halvtimme att fotografera en lägenhet, ibland fortare om den är superstylad och jag inte behöver röra något, ibland längre om jag måste gå omkring och plocka undan mycket. Brukar först gå omkring och få med ett par basvinklar jag alltid utgår från i varje rum med ett vidvinkelobjektiv (har använt ett Canon EF 17-40/4,0 L USM på bilderna i detta inlägg, men har inte kvar det längre) och när jag är klar med det tar jag mitt Canon EF 50mm f/1.4 USM och fotograferar fina detaljer. När jag är klar inomhus går jag ut, fotograferar fasaden och eventuellt lite bilder runt omkring om det är ett trevligt område.
 
Ibland är jag helt ensam, ibland är mäklaren med, ibland är säljaren med och ibland kan vi vara allt från mätare till stylister på plats samtidigt och då får man vara noggrann med att ingen råkar komma med i bild (har hänt ett par gånger, speglar är speciellt kluriga ). Är mäklaren eller säljaren med brukar jag alltid fråga om det är något särskilt de vill få med på bild, någon speciell vinkel eller något annat önskemål. Vet inte hur många dörrhandtag jag fotograferat eftersom att "de varit original".
 
Redigeringsprocessen
Nu ska jag avslöja något som många inte verkar förstå: Alla fotografer redigerar sina bilder. Jag lovar. Dock är det inte i Photoshop en bild skapas, det är vid fotograferingstillfället. Så ju noggrannare man är med inställningarna och ljussättningen när man fotograferar, ju mindre tid måste man sitta och pilla med redigeringen i efterhand.
 
Det jag brukar göra med mina bilder är att först och främst fixa vitbalansen om den blivit knas - man vill ju att det vita ska vara vitt. Efter det fixar jag ihop "dubbelexponeringar". Är ett fönster med i bilden fotograferar jag nämligen alltid två bilder, ett där insidan är korrekt exponerad och ett när utsidan är korrekt exponerad och slår sedan ihop dessa bilder i Photoshop (har skrivit om detta i det här inlägget).
 
Avslutningsvis brukar jag räta upp bilderna så att så många linjer som möjligt är raka och fixa med kontrast och dylikt vid behov. Ibland behövs det lite extra pill med bilderna om man till exempel fått med mäklaren i en spegelbild, då får man sitta och klona bort henom vilket är allt annat än roligt.
 
Jag gör alltså allt från (delar av) styling, fotografering, redigering samt allt pappersarbete på egen hand.
 
 
 
Arbetstider 
Alla lägenheter fotograferas på vardagar, medan solen fortfarande lyser. Ibland finns det säljare som vill ha utsiktsbilder medan det är mörkt ute så det har hänt några gånger att jag även fått jobba kväll. Har aldrig behövt jobba helg. Det tar ungefär en halvtimme att fotografera en lägenhet och kanske en halvtimme/timme datorarbete efter det med att redigera och leverera bilderna sedan. Så för att få ihop en normal arbetsdag rent tidsmässigt hinner man med fyra fotograferingar om dagen om man räknar med en liten restid mellan varje lägenhet. 
 
Det enda problemet är att det inte är alla dagar man har fyra fotograferingar inbokade. De mäklarfirmor jag jobbat åt har haft omkring 10 anställda mäklare och en mäklare säljer som max kanske 1-3 lägenheter i månaden så med enbart en mäklarfirma är det svårt att få ihop tillräckligt många timmar för att ha ett "riktigt" heltidsjobb.
 
Anställd eller egenföretagare
Vet faktiskt inte hur vanligt det är att mäklarfirmorna själva anställer en fast fotograf, de jag hört talas om är antingen egenföretagare (som jag) eller så är de anställda av en fotograferingsfirma som i sin tur blir tilldelade jobb. Precis som jag skrev innan krävs det nästan att man jobbar åt fler än en mäklarfirma för att få ihop en normal arbetsvecka, men mäklarfirmorna själva är sällan stora fan av detta. Det är ju självklart helt förståeligt att det av flera konkurrensmässiga skäl inte är bra att fotografen som fotograferar sina lägenheter också fotograferar lägenheterna åt de konkurrerande mäklarna i området.
 
 
 
Publicering av bilder
Jag har valt att inte lägga upp så gott som något av de mäklarfotograferingsjobb jag gjort då mäklarbranchen är full av hemligheter. Kan ju avslöja att de absolut dyraste och största lägenheterna sällan hamnar ute på Internet utan försäljningen av dem sköts helt och hållet internt och då kan ju inte jag hålla på och lägga upp bilder hur som helst. Många gånger fotograferas även en lägenhet långt innan den läggs upp till försäljning och ibland är säljaren till och med osäker på om de verkligen vill sälja, men passar ändå på att fotografera lägenheten vid en bra säsong (typ innan alla löv fallit från träden, efter att slasken smält bort osv.) till i fall att. Därför har jag valt ut ett par bilder jag vet att jag får använda och återanvänder dessa bilder (bilderna jag lagt upp i detta inlägg har jag visat förut) för att inte riskera att jag göra något dumt.
 
Många gånger har jag ingen som helst koll på när lägenheterna läggs upp till försäljning utan det är en trevlig överraskning när jag sitter och Hemnet-knarkar och så plötsligt dyker mina egna bilder upp!
 
Konkurrens
Rent generellt är fotograf ett av de svåraste yrkena man kan ha när det kommer till konkurrens. Det finns betydligt fler fotografer än det finns fotograferingsjobb vilket är viktigt att tänka på om man tänkt satsa på att jobba mer fotografering på heltid. Mäklarbranchen är extra hård då det är en så instabil marknad, ibland säljs det en massa, ibland säljs det inget och det är inget man kan veta på förhand så det gäller att alltid ha en ordentlig buffert om man skulle få en horribelt dålig inkomst någon månad.
 
 
 
Det svåraste är när man kommer in i en lägenhet som i princip inte har vita väggar - så svårt att få ljusa bilder inomhus om det inte finns några naturligt reflekterande ytor! Väldigt små lägenheter är också ganska svårt då man har så lite utrymme att röra sig på, men ändå hitta bra vinklar.
 
Det roligaste är ju absolut att få arbeta med sitt största intresse, hur många drömmer inte om det liksom? Sedan är det en ganska oslagbar känsla att få se sina bilder dyka upp i en annons och användas "på riktigt".
 
Det jobbigaste är flera olika saker. Jag tycker det är jättejobbigt att skicka fakturor och sätta ett pris på det jag gjort. Något annat som är jobbigt är den hårda konkurrensen som dels gör att man kan gå utan arbete flera dagar i sträck, men dels gör att tankarna på att "gör jag inte ett bra jobb kan de lätt ersätta mig" spökar i huvudet.
 
Det härligaste är absolut att man får uppleva så himla mycket, träffa spännande människor, gå omkring i vackra hem och att ingen dag är den andra lik.
 
Min framtid som mäklarfotograf
Jag jobbade med detta på heltid i ungefär ett år, men sedan kom sommaren och färre lägenheter såldes. Sökte därför jobb på Gröna Lund för att ändå alltid veta att jag hade en inkomst varje månad och efter sommaren återupptog jag aldrig riktigt det där igen. Det är jobbigt att inte veta om man får jobba eller inte. Det är jobbigt att inte veta att man har en stabil inkomst (= omöjligt att flytta hemifrån). Det är jobbigt att ha sin hobby som ett arbete då jag knappt fotograferade något på min fritid. Det är jobbigt att behöva prestera 100% i ett konstnärligt yrke på beställning.
 
I nuläget har jag svårt att tro att jag kommer vilja satsa på att jobba som fotograf på heltid igen, nu tar jag emot fotograferingsjobb när jag själv känner och inte för att det ska betala mina räkningar. Trivs så mycket bättre med det upplägget!

Drömmen om Australien

Att kika i kalendern idag gör lite extra ont i magen.
Idag börjar en massa nya studenter sitt första år på Media & Marketing-programmet på Macquarie University i Australien. Kanske är de taggade, kanske är de nervösa men en sak är de inte: de är inte mina nya klasskamrater för jag tackade nej till min plats.
 
 
 
Jag har i många många år drömt om att få besöka Australien.
Någon gång i oktober nämnde pojkvännen att han skulle vilja studera utomlands och när han läste upp listan med kursorter fastnade jag direkt vid Australien. Om han tänkte åka var det ju klart att jag skulle följa med. Två dagar senare satt vi i ett litet kontor i Stockholm och lyssnade på hur det var att studera i Australien och jag blev helt såld. Hade egentligen ingen aning vad jag ville plugga men studentlivet på andra sidan jorden lät så underbart så det kändes som att det inte spelade någon roll och valde bara något som lät roligt. Media och marknadsföring, det skulle väl kanske passa mig? Någon dag senare skickade vi in våra ansökningar om att börja studera i Australien.
 
Det tog mindre än en månad från att vi började prata om utlandsstudier till att vi fick reda på att vi hade kommit in. Det hela gick så himla fort, vi tog ett par spontana beslut på känsla och jag stannade nog aldrig riktigt upp och insåg vad detta skulle innebära.
 
Först och främst var programmet treårigt. Skulle vi börja plugga skulle vi vara borta i tre år och jag var väl aldrig säker på om jag kunde klippa navelsträngen till mitt liv här i Sverige riktigt så hastigt, men tänkte väl att det löser sig när jag väl är där och sitter under palmerna och tittar ut över havet. Jag skulle lära mig surfa. Ta ett dykarcertifikat. Ha en solbränna året om. Jag skulle leva drömmen i Australien, varför skulle jag sakna kalla Sverige? Jag skapade en Pinterest med bilder på hur jag fantiserade att min liv skulle se ut.
 
Försökte tänka att tre år går fort, för tre år sedan gick jag liksom andra året på gymnasiet och det var väl inte så länge sedan? Det var först när jag satte mig ner och skulle acceptera mitt antagningserbjudande och betala den första terminsavgiften jag förstod vad det var jag höll på med.
 
Jag hade sökt ett treårigt program jag inte ens var säker på att jag vill läsa, i ett land på andra sidan jorden och jag skulle betala 100 000 kronor för detta - per termin. Och den summan var enbart terminsavgiften på skolan, utöver det tillkommer ju hyra, mat, kurslitteratur, flygbiljetter samt pengar för att bara ha ett liv. Kom fram till att även om jag jobbat extra under mina tre år skulle jag komma tillbaka till Sverige med en skuld på omkring en miljon kronor. Att lägga ner så pass mycket pengar på "en kul grej" kändes inte bra. På toppen av det hade jag varit bostadslös, arbetslös samt haft en utbildning i bagaget jag inte riktigt vetat vad jag skulle göra med. Media och marknadsföring är ju inte direkt en yrkesbana som skriker efter anställda, snarare tvärtom.
 
Det bara gick inte.
 
Samma dag den första terminsavgiften skulle betalas skickade vi istället in ett brev där vi tackade nej till våra platser.
 
 
 
Jag vet att jag egentligen borde släppa detta och sluta älta.
Jag tog mitt beslut av en anledning: Jag vill inte vara borta i tre år och komma tillbaka med en stor skuld och en utbildning jag egentligen aldrig ville ha, men ändå. Kanske hade jag kunnat jobba medan pojkvännen pluggade? Den tanken slog mig för sent och det är svårt att få ett längre uppehållstillstånd i Australien på egen hand utan att ha ett jobb innan man flyttar dit. Ändå kan jag inte sluta tänka på att jag hade kunnat ligga under palmerna och titta ut över havet idag. Drömmen om Australien kommer absolut leva kvar, men när den inträffar ska det vara under rätt villkor.
 
Bilderna i detta inlägg kommer från min Pinterest "Dreaming of White Beaches & Turquoise Water"

3 saker jag dagdrömmer lite extra mycket om

 Bilder från min Pinterest "Capturing Life"
 
Ta ett dykarcertifikat
Detta är något jag drömt om väldigt länge men det känns som att för varje dag som går blir jag bara mer och mer sugen på att få hoppa ner i havet och utforska världen under ytan. När jag var liten ville jag bli en sjöjungfru så det har väl något med det att göra.
 
 
  Bilder från min Pinterest "Capturing Life" & "What a Wonderful World"
 
Ge mig ut på en vandring
Förra året såg jag filmen Wild med Reese Witherspoon i huvudrollen och sedan dess har jag suttit på Pinterest och repinnat lite väl mycket vandrings- och campingbilder. Detta är egentligen helt ologiskt eftersom att 1) inte är någon friluftsmänniska och 2) Wild handlar till största delarna om hur tungt, jobbigt och tufft det är att vandra. Ändå vill jag bara SÅ gärna ge mig ut i orrörd terräng på en längre vandring, helst i Norges vackra landskap.
 
 
 Bilder från min Pinterest "Dreaming of White Beaches & Turquoise Water"
Lära mig surfa
Ärligt nu, hur fantastiskt ser det inte ut att surfa på de där höga vågorna i det turkosa vattnet? Längre motivering krävs ej.

Hejdå, Canon 5D Mark III

Om du granskat mina inlägg väldigt noga kanske du redan märkt att ingen bild blivit fotograferad med en Canon 5D Mark III på bra länge.
Detta beror helt enkelt på att jag i december "blev av" med den. Lång historia kort: Jag fick låna den av en annan fotograf för att jag skulle ha en fullformatskamera på jobbet och nu har han behövt få tillbaka den. Min egna Canon 60D är ju självklart riktigt bra den med, men saknar att ha två kameror och saknar framförallt att ha en fullformatare så planen är att inom en inte allt för lång framtid investera i en helt egen Canon 5D Mark III.
 
Hade fullformataren i lite mer än ett år så det har inte bara blivit en massa bilder fotograferade med den utan även den så har samlat ett gäng från vår tid tillsammans nedan. Haha, låter ju sjukt sentimental nu känner jag, men för en fotograf är ju kameran lite som en bästa vän och jag har fått uppleva så mycket med min - allt från att sitta i främlingars badkar till att fotografera porträtt i vackert motljus.
 
 
Fotograf bild 5 & 11: Beatrice Jakobsson II Fotograf bild 13: Emma Grann

Under 2015 har jag...

 
...försökt bli vän med min externa blixt
 
 
 
...startat eget företag som fotograf (och fokuserat främst på mäklarfotografi)
 

 
...hängt på Tyresö slott i solnedgången med Emma
 
 
 
...fotograferat Julia vid en fantastiskt vacker dörr
 
 
 
...förälskat mig i ett trapphus
 
 
 
...fotograferat profilbilder till Oskar
 
 
 
...hängt en hel del bakom kulisserna när Emma fotograferat i studion
 
 
 
...fotograferat Elin i Gamla Stan
 
 
 
...spenderat ett par dagar i London med familjen och pojkvännen
 
 
 
...äntligen fått besöka The Making of Harry Potter
 
 
 
...fotograferat vackra Sanna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
...hängt en hel del vid Kungsträdgårdens körsbärsträd i gryningen
 
 
 
...jobbat som attraktionsvärd på Gröna Lund
(+ jobbat som frilansande fotograf, tentavakt på Stockholms Universitet och vikarie på förskola)
 
 
 
...hittat ett vackert rum av trä
 
 
 
...fått se min pojkvän ta studenten
 
 
 
...myst med valpisar
 
 
 
...varit på yasuragi
 
 
 
...hängt på Gotland
 
 
 
...fotograferat brinnande stålull för tredje gången
 
 
 
...varit på Skara Sommarland och vunnit en minion
 
 
 
...skärmflugit
 
 
...studerat Harry Potter på universitetet
 
 
 
...varit på en gala med Las Vegas-tema
 
 
 
...smugigt omkring på Gröna Lund efter stängning
 
 
 
...promenerat en massa bland höstlöven
 
 
 
...sett norrsken för första gången i mitt liv
 
 
 
...upptäckt ett par häftiga skyttegravar
 
 
 
...åkt två svängar till Boden i samband med min fina morfars bortgång
 
 
 
...fyllt 20 år
 
 
 
...haft matchande tröjor med pojkvännen som under året även blivit min sambo
 
 
 
...haft en supermysig jul
 
 
 
 ...fotograferat fyrverkerier
 
 
Under 2016 vill jag...
...upptäcka nya platser
...läsa mer böcker
...ta körkort (har sagt detta i tre år nu, men 2016 ska bli året jag gör det!)
...filma mer
...genomföra fler fotograferingar
...vara mer i naturen
...uppdatera innehållet i kameraväskan
 
Sedan vill jag gärna flytta till en egen lägenhet tillsammans med pojkvännen också, någon som har lust att skänka en? ;)
 

En intensiv vecka

Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 50mm f/1.4 USM
 
Samma kväll som jag kom hem från Hillared reste jag vidare mot Boden för att begrava min morfar.
Hur fint var det inte att årets första snö föll över Boden samma dag som begravningen? Verkligen magiskt. Efter en kort och känslosam visit i uppe i norr kom jag igår hem till Stockholm igen för att fira min födelsedag imorgon. Vilken intensiv vecka detta blev, den började med en 50-årsfest, följdes upp med begravningen och avslutas med att jag fyller 20 - och allt detta i tre olika och spritt skilda städer.

Sov gott, morfar ♥

I tisdags somnade min fina morfar in för alltid.
Beskedet kom tidigt på morgonen och några timmar senare satt mamma och jag på ett flyg upp till Boden för att ta farväl. Morfar har varit sjuk i många år så det kom inte oväntat för någon av oss, men när i alla fall jag gått i sju år och varit beredd på att varje inkommande samtal från mormor skulle kunna innebära ett dödsbesked blev det som så overkligt när det väl blev verklighet. Hur det nu hänger ihop? Många tårar har det blivit de senaste dygnen, men det är en stor tröst att veta att oavsett vad har han det bättre nu. Nu har han fått ro ♥
 
Blir kvar ett par dagar till här i Boden för att kramas med släkten och hjälpa till så gott jag kan med allt det praktiska som ska fixas. Ville väl mest bara skriva av mig då jag omöjligen skulle kunna "blogga på som vanligt", som om ingenting hade hänt efter det som inträffat. Ta hand om er!
 
 
 
Tack morfar för alla härliga minnen.
Alla turer med skotern, alla husvagnssemestrar, alla kanelbullefikor och alla dagar ute i stugan.
Tack morfar för att du varit min morfar ♥