Under vecka 37 har jag...

 
...fotograferat en lägenhet med ett spegelbord där jag helt seriöst ägnade 15 minuter åt att försöka fotografera "kreativa bilder" med hjälpa av reflektioner från bordet. Gick ärligt talat sådär.
...insett att jag inte borde jobba som mäklarfotograf samtidigt som jag är sugen på att köpa lägenhet då jag vill ha precis allt jag fotar, haha. Som Hemnet-knarkande fast tusen gånger värre.
...börjat göra en ny bloggdesign, är så fasligt trött på den jag har nu då headern egentligen bara var tillfällig - för typ 9 månader sedan
 
 
 
...gjort ett bloggsamarbete med Greatdays (adlink) där jag fick genomföra ett Escape Room. Läs mer om det i det här inlägget.
...varit på massage igen med min onda rygg
...haft en sjuk pojkvän hemma hela veckan vilket är allt annat än bra när man jobbar hemifrån - så mycket mer frestande att sitta och kolla serier med honom än att fixa med bokföring och sortera bilder på hårddiskar, haha.
 
 
 
...sett en dubbel regnbåge
...haft en katt som följde med mig in i tvättstugan som jag knappt lyckades locka ut igen (kunde ju inte direkt lämna den inlåst där...)
...rensat garderoben på kläder jag inte längre använder
 
 
 
...haft hemmaloppis hos min föräldrar både lördag och söndag
...typ bara fått sålt en massa skräp som vi bara la ut på loppisen då vi inte fått iväg det till återvinningen än (typ 10 år gamla madrasser och en trasig taklampa??) medan knappt några av de fina och oanvända sakerna blev sålda. Människor är konstiga.
...blivit bjuden på kladdkaksfika

Under vecka 14 har jag...

...ärligt talat inte så många minnen från vad jag gjort innan klockan tre i fredags.
 
Solen sken, tacosingredienserna låg hemma i kylskåpet och jag fick sluta lite tidigare från jobbet - perfekt fredag eller vad? Med en enkel liten notis från Expressen i telefonen vändes det hela helt upp och ner och istället spenderades fredagskvällen i oro. Oro över vad som hade hänt och oro över vad som skulle hända. Hade Paris-vibbar när det rapporterades om skottlossningar på olika platser. Jag var själv aldrig inne i centrala Stockholm under fredagen, men hade hela tiden kontakt med vänner som satt inlåsta på sina arbetsplatser och familjemedlemmar som gick längs med bilvägarna för att ta sig hem. 
 
 
 
7 april 2017 är ett datum alla svenskar kommer minnas, det var dagen vi slutade blunda och insåg att terrorn finns även här i Sverige. Så nära som i min egen hemstad. Trots att jag varit säker på att att det en dag skulle ske en terrorattack i Sverige med dödlig utgång, hade jag aldrig kunnat tro att det skulle påverka mig så mycket som det har gjort. MEN, jag ska inte låta rädslan ta över.
 
 
 
Igår var jag på Drottninggatan och lämnade fem röda rosor. En var åt alla de fyra bekräftade dödsoffren och en åt Stockholm. Hur hemskt det än känns måste vi gå vidare nu, vi kan inte låta detta stoppa oss. Vi kan inte leva i rädsla. Nu lägger vi all fokus på att ta hand om varandra, inte på att hata det vidriga som ligger bakom detta. Kärleken måste få vinna över hatet. Jag blir rörd över hur vi Stockholmare, som i vanliga fall undviker ögonkontakt med allt och alla, riskerat våra egna liv för att rädda andra, öppnat upp våra hem åt dem som inte haft någonstans att ta vägen och skapat en helt magiskt vacker plats med blommor och ljus där det i fredags eftermiddag fanns så mycket mörker. Låt oss visa att det finns hopp för mänskligheten.
 
Tillsammans är vi starka.