Resetips: Den stora Galdhøpiggen-guiden

Inlägget är sponsrat av Engelbert Strauss
 
 
Är du också lite sugen på att bestiga norra Europas högsta berg, Galdhøpiggen, precis som jag gjorde nu i sommar?
Vad bra, för då har du kommit helt rätt! Då jag själv googlade en massa och läste information i både norska och svenska forum  om vandringen tänkte jag att det kunde vara kul att göra en egen guide. Känner du att det är något jag missat och du undrar över är det bara att fråga bland kommentarerna!
 
Höjd: 2469 meter över havet
Kilometer: 6 km, vilket kan låta som ingenting men när det går uppför i snö blir det jobbigt
Tid: För oss tog det cirka 5 timmar upp och 3 timmar ner
När: Juli-september, vi besteg dock berget i slutet av juni och det gick också bra
Var: Loms kommun, Norge
 
Hur går det till?
De vanligaste startplatserna är Spiterstulen (1104 möh) och Juvasshytta (1841 möh). Vi gick från Spiterstulen vilken klassas som den enkla vägen upp, och ska man gå via Juvashytta kommer man gå över en glaciär och då behöver man både rep och guide. För att gå via Spiterstulen krävs alltså (i dagsläget) inga guider eller tillstånd, det är bara att ge sig av!
 
Vem kan bestiga Galdhøpiggen?
Åh vad gärna jag skulle vilja utbrista "ALLA!" på detta då jag lever efter teorin att om man vill göra något kan man göra det. Dock skulle jag vilja säga att man måste vara i hyfsat okej form och det är bra att ha förkunskaper i att vandra i snö - eller gå med någon som vet hur man gör. Visserligen är jag själv i allt annat än bra form och har ingen koll alls på hur man vandrar, men jag är ju också lite dum i huvudet så vet inte om jag skulle rekommendera någon annan med likadana förutsättningar att göra samma sak, haha!
 
Vad du än gör, var inte en sån som "inte orkar mer" och ringer efter fjällräddarna - de har betydligt viktigare saker för sig än att "rädda" människor som är dåligt klädda, är trötta eller fått skavsår.
 
 
1. Fleecetröja II 2. Vandringsbyxor II 3. Softshell-jacka
 
Vad ska man ha på sig?
"Kläder efter väder" är ju ett klassiskt uttryck, men så himla sant. Tumregeln när man vandrar är att man alltid ska klä sig lager på lager för att lätt kunna ta av/ta på ett lager kläder utefter behov. Närmast kroppen hade jag ett underställ i ull och över det ett par vattentäta vandringsbyxor från Haglöfs och en vind- och vattenavvisande softshell-jacka från Engelbert Strauss. Hade det regnat hade jag haft en annan jacka som var mer vattentät. På vägen ner hade jag även en fleecetröja på mig eftersom att det var mer ansträngande (=varmare) att gå uppför än nedför ;)
 
På fötterna ska man ha två par vandringsstrumpor, ett par tunnare och ett par tjockare för att de ska gnida mot varandra istället för mot huden för att undvika skavsår. Man bör även ha ett par rejäla vandringskängor i Gore Tex, vanliga gympadojjor är inte att rekommendera då man kommer behöva pulsa fram i snö.
 
Vad ska man ha med sig?
Kameran! Obviously. Dock kan jag garantera att man inte orkar bära på hela kamerautrustningen så rekommenderar att välja ut ett kamerahus och ett objektiv som man brukar använda (jag körde på  Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM) och sedan hålla sig till det. Skippade allt annat i kamerautrustningsväg.
 
I min ryggsäck hade jag annars med mig mat, extra kläder, skavsårsplåster, en vattenflaska och en fulladdad mobil. Nu i efterhand skulle jag även vilja rekommendera att man har med sig norska pengar och en stjärtlapp. Stjärtlappen makear sense på vägen ner, jag lovar.
 
 
 
Vad äter man?
Innan man ger sig iväg ska man ha ätit en stadig och REJÄL frukost, tänk inte ens tanken på att bestiga ett berg med bara en tallrik yoghurt i magen. På vägen upp äter man inga större måltider utan tar kortare pauser och äter lite nötter, en frukt eller en powerbar. Jag åt totalt två ostmackor, tre powerbars, en banan och en massa vatten på vägen upp och ingenting på vägen ner.
 
På toppen finns det dock en liten stuga där det går att köpa korv och souvenirer, därav är det bra att ha med sig norska pengar upp. Där åt jag en korv och drack en burk cola och när vi var nere från berget stannade vi och åt en pizza.
 
Hur är terrängen?
Tänk snöig uppförsbacke med lite stenar här och där. Hela vandringen är ganska jämnbrant men vid några tillfällen behövde jag använda båda händerna också för att ta mig fram (upp?). Snön är också ganska ojämn, oftast gick det att gå på den utan problem, men ibland kunde man ta ett steg och sjunka ner så att man hade snö upp till midjan.
 
 
 
Något extra man bör tänka på?
Sherpor från Mount Everest har varit på Galdhøpiggen och lagt ut en led på hur man ska gå för att vandra säkert på berget - FÖLJ DEN LEDEN! Den är markerad med röda markeringar hela vägen från starten till toppen och går man där finns det ingen risk för att man skulle ramla ner i en avgrund någonstans.
 
Se också till att du bestiger berget med någon, samt att någon "nere på marken" har koll på när ni började gå och kan anmäla er som försvunna om ni inte är nere igen efter en rimlig tid. Kom även ihåg att vädret uppe på fjällen ändras fort och även om det var strålande sol när du gav dig av kan det ett par minuter senare vara snöstorm.

●     ●     ●     ●     ●     ●     ●

Klicka gärna på gilla-knappen om du uppskattade det här inlägget och följ mig på Bloglovin' om du vill se fler tipsinlägg!

 

Norge dag 6 - Gomsdalen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM 
 
Vår sista dag i Norge spenderade vi med att vandra vid Geiranger igen, men denna gång följde vi en annan led.
Alla var anska slut i kropparna efter vandringarna tidigare i veckan så vi bestämde oss för att inte ta så många höjdmetrar sista dagen utan valde en planare vandring längs med ett berg. Vi hade dåligt väder hela resan, men sista dagen öste regnet verkligen ner så vi vandrade på blöta stenar och i lera vilket var minst lika jobbigt som att vandra uppför. Hade hjärtat i halsgropen ett par gånger också då vi på vissa passager inte hade mer än ett par centimetrar till kanten och ett flera hundra meter långt stup nedanför. Inte blev det bättre heller när vi mötte två norrmän som detaljerat berättade om hur människor omkommit i det området. Liksom tack, jag behövde inte den informationen, haha! 
 
Vi stannade en stund i Gomsdalen och lagade mat på spritkök bland en massa ruiner innan vi gick tillbaka samma väg igen. På vägen tillbaka lyckades jag självklart att halka, fastna med foten mellan två stenar och stuka foten. Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan jag skulle skada mig i och med att jag är lika smidig som ett kylskåp, men så typiskt att jag gjorde det med två timmar kvar av vandringen! Tacka vet jag min envishet att jag ens lyckades ta mig tillbaka till bilen när jag var trött, blöt och det smärtade i foten varje steg jag tog. Mitt mantra i livet är ju trots allt "vill man så kan man" och bevisligen fungerade det ju även här!
 
Tack Norge för en magisk vandringsresa som bjöd på fantastiska miljöer och många fysiska och psykiska utmaningar! ❤
Se alla mina Norge-inlägg genom att klicka >>här<<
 

Norge dag 5 - Geiranger

Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM
 
Dagen efter vi bestigit norra Europas högsta berg utökades vårt vandringssällskap med två personer till.
De kom dit med fräscha kroppar och var självklart sugna på att vandra medan min egen kropp mest kändes som att den blivit påkörd av en lastbil. Jag följde ändå med på vandringen då jag inte ville sitta ensam i stugan hela dagen, men det slutade med att jag klarade av att vandra i tio minuter innan jag satte mig på en sten och kom sedan inte upp igen, haha. Pojkvännen valde att stanna med mig och vi fick även sällskap av hunden Alice (som också varit med på toppen dagen innan!) och vi tre hade picknick med utsikt över Geiranger medan de andra vandrade. Helt klart bättre att sitta och titta på båtar än att tortera kroppen med ännu en kraftansträngning, haha!

Norge dag 4 - Galdhøpiggen

 Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM
 
Här står vi på Galdhøpiggen, 2469 meter över havet vilket gör det till norra Europas högsta punkt.
Visst är utsikten vacker? Haha! Vi besteg berget i mitten av juni, men trots det snöade det så mycket den dagen att vi inte hade sikt längre än ett par meter. Nedan följer i alla fall lite bilder från vår vandring upp till toppen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM
 
Det finns två leder upp till toppen och vi valde den som började vid Spiterstulen och därifrån tog det totalt 5 timmar upp till toppen med ett par mindre matpauser på vägen för att samla energi. Terrängen varierade en del mellan stenar och meterdjup snö, och jag kan meddela att jag stannade ett antal gånger bara för att få skrika "JAG HATAR SNÖ!", haha! Snacka om att detta var en utmaning för både kroppen och psyket men jag skulle upp på toppen, och så enkelt var det.
 
Hade en väldigt dålig tidsuppfattning där uppe, men skulle vilja säga att halva vägen upp är en ganska jämnbrant uppförsbacke - sedan börjar det gå nerför innan tre stycken extremt branta och långa stigningar till toppen med nedförsbackar emellan. Mötte ett par norrmän när jag låg död i snön efter första stigningen som sa att "nu är det inte långt kvar, det är bara den här toppen kvar sen kommer Galdhøpiggen" vilket jag uppfattade som att det bara var en stigning kvar och fick plötsligt jättemycket energi - tills jag kom upp på toppen av andra stigningen och insåg att de menat att själva Galdhøpiggen också var en stigning.
 
Jag slutade fota efter den jämnlånga uppförsbacken då jag ärligt talat inte orkade ha kameran framme utan lät den ligga kvar i ryggsäcken, men när vi påbörjade de sista stigningarna var sikten i alla fall jättedålig - och bra var väl så jag slapp se hur långt det var kvar. Sista timmen rörde jag mig nog inte snabbare än i en hastighet av 10 meter i minuten, MEN JAG KLARADE DET!
 
Kan väl inte påstå att jag njöt särskilt mycket av att vara på högsta platsen i norra Europa då jag var för trött för att tänka, men vi gick i alla fall in i en liten stuga som finns på toppen där en glad norrman stod och sålde lättare mat och souvenirer. Samtalet med honom var inte mitt mest intelligenta då jag mest lät som en grottmänniska när jag stod där och sa "Öhhh, ähhh" när han frågade vad jag ville ha, men fick tillslut en korv och läsk. Vi var på toppen i ungefär en halvtimme och åt, samlade energi, skrev i gästboken och fascinerades över att vi hade 4G på telefonerna där uppe. Ångrar dock att jag inte hade sinnesnärvaro nog att fråga norrmannen som jobbade i stugan hur hans liv såg ut. Bodde han där uppe? Hur långa perioder då? Hur fick de upp all mat dit? Helikopter? Hur byggde de stugan? Så många frågor, så lite svar.
 
 
 Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM
 
Vägen ner var mycket lättare, dels för att solen tittade fram och dels för att man kunde sätta sig ner och kana ner på rumpan större delarna av berget. Vi mötte några med stjärtlapp och känner rent spontant att det var det smartaste någonsin! 
 
Sista biten ner var dock allt annat än rolig när snön försvann och man behövde gå nedför på ostadiga ben. Då var jag tillbaka på den där hastigheten av 10 meter i minuten, men den allra sista biten sprang jag - dels för att jag var så taggad på att få sätta mig i bilen och dels för att jag tittade på klockan och ville ta mig ner på under 3 timmar. 2 timmar och 58 minuter efter att vi lämnat stugan på toppen kunde jag sätta mig i bilen, ta av mig kängorna och njuta över att jag bestigit norra Europas högsta berg.
 
______________________________________________________________________________________________________
 
Hela vandringen tog alltså 8 timmar, eller 8 och en halv om man räknar med pausen på toppen, och jag som typ aldrig vandrat innan hade verkligen ingen aning om hur jag skulle förbereda mig utan googlade en massa. Tyckte det hjälpte jättemycket för det är svårt att veta vad man ska ha på sig och hur mycket man ska bära med sig så jag tänkte faktiskt skriva ett till inlägg om Galdhøpiggen, men nästa blir lite mer inriktad på vad man ska tänka på. Tänkte därför köra på en liten "frågestund" att ha som underlag för det inlägget, så har du någon fråga om hur det går till att bestiga norra Europas högsta berg får du jättegärna ställa den bland kommentarerna!
 

Norge dag 3 - Gamle Strynefjellsvegen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM (första bilden är fotograferad av pojkvännens bror)
 
Visst att det var kallt och på vissa ställen snö i Norge, men detta tog ju ändå priset.
Efter att ha besökt glaciären Briksdalsbreen åkte vi Gamle Strynefjellsvegen hem till stugan och möttes då av dessa snövallar. Du vet den där känslan när man varit utomlands på vintern och kommer hem till ett snöigt Sverige? När det är logiskt att det ska vara kallt men att kroppen inte riktigt fattar ändå? Den känslan hade jag fast hundra gånger värre då det i min värld inte är logiskt att möta meterhöga snövallar mitt i sommaren endast en bilresa hemifrån. Nä, det gick inte in i mitt huvud och förvirringen var brutal, haha!

Norge dag 3 - Briksdalsbreen

Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM (bilden på mig är fotograferad av pojkvännen)

Dag 3 på Norge-resan tog vi det lugnt och tog bilen till glaciären Briksdalsbreen.
Vid bilparkeringen finns det en liten restaurang, souvenirshop och information om glaciären med bilder från varje år. Så deppigt att se hur den bara blivit mindre och mindre för varje år som gått på grund av klimatet… Så häftigt ändå att se en glaciär i verkligheten, smältvattnet är ju så galet klart att man nästan blev sugen på att ta ett dopp trots att det inte var många plusgrader ;)

Från parkeringen kan man välja om man vill gå till glaciären eller åka med en ”troll-bil” med en guide. Trots att vi hade en vilodag efter den branta vandringen dagen innan så valde vi att gå, en promenad som tar cirka 45 minuter vilket jag helt klart kan rekommendera då man går igenom så fantastiska platser och därför kan stanna och fota, hehe. Som vanligt måste jag även påpeka att det är omöjligt att förstå hur mäktiga bergen var genom fotografier, men tänk detta gånger typ 400.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM (bilden på mig är fotograferad av vandringssällskapet Lisa)
 
 

Norge dag 2 - Laushornet

Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM

Känner att det kanske är dags att rappa på lite med min Norge-uppdatering.
Var där för en månad sedan och har fortfarande bara kommit till dag två, haha. Efter att vi hade ätit våfflor på Westerås Restaurant började vi vår första vandring uppför berget Laushornet. Jag var helt slut efter de första höjdmeterna (bra kondis osv) men jag knatade på ett steg i taget bland vattenfall och fårhagar. Efter att sista bilden blev tagen la jag dock ner kameran i ryggsäcken då det blev så brant att jag behövde använda båda händerna för att ens kunna ta mig upp så det blev inga bilder efter det. Totalt vandrade jag i fem timmar.

Jag har noll fysisk styrka men ett sjukt starkt psyke så tog mig ändå upp 900 höjdmeter på ren vilja, men sen kom vi fram till en fors. Det var extremt strömt och ramlade du skulle du åka med forsen ner för ett långt vattenfall med en massa vassa klippor nedanför och där brast det för mig. Tog mig ändå på något sätt över forsen insnörad i ett hundkoppel (man tar det man har!) hopkopplad med pojkvännens bror men var så skakig efteråt att jag inte klarade av att ta mig fram. Vi stannade en stund och lagade mat på stormkök men efter det vände jag och pojkvännen ner igen medan de andra fortsatte upp mot toppen.

Jag hatar att ge upp, speciellt då vi inte var många höjdmeter från toppen, men någonstans måste man ju ändå inse sina begränsningar. Min begränsning är tydligen en kombination av trötthet och rädsla. Dock skulle jag vilja påstå att den här vandringens "misslyckande" motiverade mig så sjukt mycket att jag två dagar senare stod på toppen av norra Europas högsta berg! Men mer om det i ett senare Norge-inlägg, lovar att de ska komma upp lite oftare nu ;)

Norge dag 2 - Westerås Restaurant

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM
 
Vår andra dag på Norge-resan började på denna urmysiga restaurang i Geiranger.
Vi beställde in deras våfflor och njöt av den magiska utsikten innan resans första ordentliga vandring upp på berget Laushornet. Kan meddela att våfflorna var riktigt goda (trots att man av oklar anledning äter dem med gräddfil i Norge (?)) men var allt annat än en bra uppladdning inför tre timmar i bara uppförsbacke, haha!

Norge dag 1 - Promenad kring stugan

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 50mm f/1.4 USM
 
Vi kom fram ganska sent på kvällen första dagen på vår Norge-resa.
Då vi suttit i bilen hela dagen bestämde vi oss ganska fort för att direkt ge oss ut på en liten promenad i området. Vi bodde i en stuga på Øyberg Sæter og Camping och dessa vackra miljöer låg alltså precis bakom huskröken. Vi var ju ändå i Norge för att vandra så det var härligt att få "känna på terrängen" direkt, mitt bland vilda forsar och snöbeklädda berg. Sedan måste vi alla bara ta en sekund och facineras över hur klart vattnet var! Innan vi åkte dit var jag skeptisk när de sa att vi skulle dricka vattnet i forsarna (jag är ju ändå Stockholmare och tänker att allt i naturen är smutsigt, haha!) men väl där förstod jag att det är så rent då det är smältvatten från glaciärerna - och det smakade verkligen så gott!

Fysiska och psykiska utmaningar i Norge

I lördags var jag tillbaka på svensk mark igen, men är kvar hos svärföräldrarna i Hillared ett par dagar till innan jag är hemma "på riktigt".
Har verkligen haft det bra i Norge och pressat mig själv så himla mycket både fysiskt och psykiskt. Vi var ju där för att vandra vilket jag ärligt talat aldrig gjort tidigare, de "träningsvandringar" jag och pojkvännen gjort innan detta var mer som skogspromenader än vandringar, haha. Därför var jag i allt annat än i bra fysisk form för att klara av att vandra 8 timmar om dagen så huvudet har behövt hjälpa till med vartenda steg jag tagit, och jag har klarat så himla mycket! Jag har klarat att vada genom ett kraftigt vattenfall, jag har klarat att hålla mig lugn när vi vandrat 30 centimeter från ett minst hundra meter djupt stup och jag har klarat att bestiga norra Europas högsta berg. Vill man så kan man är mitt mantra och jag tycker att denna vecka bevisat att det är sant!
 
Har så mycket bilder jag vill visa och tänkte att jag skulle dela upp dem efter vilken vandringsled de är fotograferade på, men börjar med ett par som inte hör ihop med någon annan då de är fotograferade från någon av alla våra roadtrips mellan vandringsplatserna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM

Uppdatering från Norge + förlängning på fotoutmaningen

 Canon EOS 5D Mark III + Canon EF 16-35mm f/4L IS USM

Alltså jag dör lite över hur vackert Norge är.
Jag har aldrig varit här tidigare och kan meddela att det är betydligt mäktigare än vad någon bild kan förmedla. Bergen är högre, dalarna är djupare och fjordarna är mer turkosa. Sitter i bilen och skriver det här inlägget då vi inte har någon täckning kring stugan vi bor i, men blir distraherad då det dyker upp så magiska landskap utanför bilrutan hela tiden, haha. Nu är vi inne på resans tredje dag och jag har så mycket bilder jag vill dela med mig av men det får vänta tills jag är hemma igen - förutsatt att jag överlever dagen då planen är att vi ska bestiga Norges (och norra Europas!) högsta berg idag.

Har även fått reda på att min fotoutmaning blivit uppmärksammad på Blogg.ses startsida (tack för det! ❤) så jag tänker såhär: Vi förlänger tiden för månadens tema som är ”Reflektion” till den 4 juli istället för den 25 juni så att de som precis upptäckt utmaningen får möjlighet att haka på redan denna månad - och ni som inte hunnit fotografera något än får lite mer tid till att göra det. Läs det här inlägget för mer information om hur utmaningen går till.

Lycka till med utmaningen allihopa, ska bli så kul att få se era tolkningar!